Ikväll gick jag och Sarah ut med Charlie på promenad, ganska sent. Han var väl inte sådär jätteivrig på att följa med och på vägen hem gnällde han jättemycket. Föst försökte jag vara hård och säga att han fick allt gå själv, trodde att han bara fånade sig. Men han gav inte upp, så till slut tog jag upp honom i famnen, och han somnade nästan! När vi kom hem så sprang han direkt och la sig under sängen och somnade på en gång... Lilla bebis!