Den här veckan har jag och Charlie bara varit hemma och myst.

Jag blev sjuk, i fredags egentligen, men eftersom jag inte hade tid då (klassträff med gymnasiet, 10 år sedan vi tog studenten, det kan man ju inte missa) så fick influensan vänta. Inte bra, jag vet. Blir inte bättre heller, för i helgen hade vi en konferens med jobbet, som jag bara inte kunde missa heller. Så Charlie var hemma med husse och jag tryckte ner bacillerna och var med på konferensen. Sen kom smällen. I söndags kväll kännde jag mig helt utslagen. Tänkte att jag nog måste vara hemma o vila på måndag. Orkade ingenting på måndag. Behöver nog vila en dag till. Igår var det lite bättre men svetten rann vid minsta ansträngning (jobbade lite hemifrån) så jag e hemma idag också. Men vad jag ville säga är att vi haft det såå mysigt. Ingen stress, sova länge, ta promenader när man vill och känner för det, vila lite, mysa lite, gömma lite godis o träna lite... Mmm, tänk om man alltid fick ha det såhär bra tänker både jag och Charlie. Fast lite tror jag nog att han saknar sina kompisar på dagis :)

Nu har vi precis varit ute på promenad och Charlie sover bredvid datorn. Ska passa på att jobba lite. Sen ska vi träna på ett nytt trick som jag läste om i senaste numret av "Härliga hund". Jag vill bli hundmamma/hemmafru :)

Vet inte om jag ska vara stolt eller skämmas - kanske både och. Stolt över Charlie som är så klok och förstår så snabbt vad jag menar, och skämmas över mig själv som gång på gång gör fel och blir irriterad på honom när han inte förstår.

Charlie har efter sommarens frihet inte riktigt funnit sig i att gå i koppel igen och dragit ganska mycket. Känner han en lukt längre bort så drar han med en styrka lik hulkens iväg så att jag flyger efter.

Jag har gnällt och klagat på honom, dragit tillbaka i kopplet och sagt NEJ ibland, för att i nästa stund igen låta honom dra iväg och lukta på något spännande...

Hur ska han förstå?

Imorse låg jag och lästa tidningen "Härliga hund" och det var passande nog två artiklar som handlade om just hundar som drar i kopplet. Först var det hundskolan med coachen Johan från "Fria hundar", samt en annan med tips om hur man gör promenaden roligare.

Så fullmatad med nya tips jag glatt ut med Charlie på hans morgonpromenad. Och genast lägger han iväg efter något spännande. Jag försöker vara snabbt vara framme för att nypa honom i ljumsken som Johan tipsade om. Känner mig lite klumpig måste jag erkänna :) OCh Charlie bryr sig inte speciellt mycket. Inte första gången, och inte andra. Men snart vänder han sig om och tittar irriterat - Vad håller du på med egentligen?? Låt mig vara ifred som du brukar, tänker han nog.

Jag nyper några gånger till, sätter mig ner med honom på en bäånk och myser när han går fint en stund, öser beröm över honom när han inte drar i kopplet. Och eftr halva promenaden så går han där, trippandes vid min sida och tittar upp på mig med sina fina hundögon, och nu säger han istället - Matte, vad vill du att jag ska göra nu? Säger jag stanna så stannar han och sätter sig, fast han ser en hund där framme.

Jag börjar nästan gråta över min egen dumhet...

Vet inte vem som är mest sliten efter helkgen - jag eller Charlie?

Det har varit full rulle hela tiden, så nu ligger vi här helt utslagna båda två... :)

I fredags när jag hämtade honom på dagis gick vi till sundbyberg och tog pendeltåget till Häggvik, där hämtade Mia oss med bilen. Hämtade upp lite thaimat på vägen och åkte hem till dem i Sollentuna. Där väntade Melina och Matteus förväntansfulla på Charlie. Melina är så söt, hon hade städat sitt rum för att Charlie inte skulle få i sig några småbitar och väntat hela dagen på att vi skulle komma.

Mia hade köpt hundgodis så Charlie blev snabbt bästis med barnen som matade honom frikostigt ur godispåsen. Det ver verkligen fullt ös medvetslös tills alla tre stupade i säng (Charlie på golvet).

Då kunde vi njuta av ett glas vin och skvallra lite... Mysigt.

I lördags sov vi länge, kände oss sega när vi vaknade - det blev nog lite mer än ett glas vin :P och Charlie var helt slut efter vilda lekar med barnen!

Ingen tid för vila, på kvällen skulle vi ha gäster så här skulle det städas och fixas mat! Charlie sov mest hela dagen, men när gästerna kom var han ju tvungen att hälsa på alla och hålla koll ifall någon skulle tappa nåt gott på golvet. Det blev en sen kväll och Charlies nattpromenad blev nästan en tidig morgonpromenad :/ så idag har han också sovit länge. Vi hann ät frukost och ta det lugnt innan han började röra på sig...

Hade nog kunnat lägga mig under täcket själv om inte Nina och Sigge hade kommit hit. Charlie blev helt exalterad över att få hundbesök! Mycket roligare än gårdagens gäster! Det var så roligt att se dem leka, som det var igår fast de inte träffats på över ett halvt år. Man ser att de kommer ihåg och gillar varnadra. Roligt. Nu när NIna är tillbaka får det bli fler kompispromenader och busstunder för Charlie & Sigge.

Vi tog en promenad genom Kronobergsparken och ett dopp i Rålis, sen gick vi hem för att vila lite till... Blir nog inte så mycket gjort idag. Men söndag är ju vilodagen eller hur? :)

Idag har Charlie varit sin första dag på hunddagis!

Jag lämnade honom halv 9 imorse och Husse hämtade efter jobbet. Det hade gått jättebra :)

Ikväll när jag kom hem från jobbet ville han inte ens gå ut, och han har i princip sovit ända tills nu! Helt slut med andra ord.

Och det var så skönt att vara kvar på jobbet utan att känna sig stressad, springa fram och tillbaka över lunchen, ha dåligt samvete för Charlie och jobbet - Nej det här känns så rätt!!

Fattar inte varför jag varit så emot hunddagis förut, de har det ju mycket bättre än att ligga hemma och sova på dagarna. Inte sitter de inklämda i en liten box och skäller heller. Jag tror att Charlie kommer att stortrivas. Han har redan hittat en favorit, inte helt oväntat en goldentjej som heter Zandy och är lika gammal som honom. Substitut för Saga kanske. Roligt iallafall.

Idag började jag och Charlie på en ny kurs, i allmänlydnad. Det känns SÅÅ bra. Tipsen vi fick på valpkursen kändes bra då, men en del saker gjorde oss ändå lite konfunderade. Som att slänga ut godis när han började hoppa och skälla under promenaden tex. För mig kändes det som belöning för han beteende, men hon menade att hundar tänker inte så och han blev ju lugn INNAN han fick äta godisarna. Så jag köpte det. Det kanske funkar för en del, men Charlie är nog smartare än så, och ser sambandet att skäller jag och bråkar lite så kommer matte att göra något roligt sen. Han har ju inte slutat med sina "fasoner", snarare lagt till med nya och det börjar kännas mer och mer som att det är han som styr våra liv och inte tvärtom. Dessutom har jag haft dåligt samvete varje gång jag blivit arg på honom och sagt till på skarpen. Idag fick jag veta att det var precis vad han behövde och att han helt säkert har fattat sambandet mellan bus och kommande aktivering. Träningen idag gick hur bra som helst, han var som en ny hund när vi var ute på e.m promenad efter kursen - jag hoppas det håller i sig! :) Kändes iallafall väldigt skönt med nya tips och att ändra strategi, jag tror att han behöver en fastare hand för att må bra. Att vi inte sett eller vågat göra det tidigare kan ju få mig att skämmas. Iställer har vi skämt bort honom som en bebis...

Igår åkte Sarah och Charlie till våra föräldrar. Sarah har bott i vår lägenhet över helgen för att Charlie ska få stanna hemma så länge som möjligt, men ikväll kommer hon hit till London, och då ska Charlie va några dagar med "mormor oh morfar" innan han blir hämtad av husse.

Lite dubbla känslor över att hon kommer hit, jag väntar och längtar eftersom det blir såå mycket roligare om hon också är här. Men samtidigt vill jag att hon ska ta hand om Charlie, för jag vet att hon är den bästa hundvakten man kan tänka sig. Hon tar verkligen sitt ansvar som "guldmor/moster" på fullaste alllvar!

Hörde att Charlie varit lite orolig inatt och traskat runt lite. Inte så konstigt kanske eftersom det är ett nytt ställe. Men det var ändå där han var de första två veckorna när han kom till oss. Och han har varit där många gånger efter det. Så främmande är det inte! Det kommer säkert gå jättebra, bara han får "bo in sig" lite med mamma och pappa.

Skrev jag att han börjat tappa sina tänder nu?? Han har inga framtänder alls nere, men uppe har han reda fått två nya. Kanske har han tappat fler nu, men innan jag åkte satt de andra fortfarande fast. Ser framemot att han ska få sina nya, mindre vassa tänder, jag ser igen ut som jag gjorde när han var liten på händerna/armarna (=1000 bitmärken)...

Idag är andra dagen jag är borta från Charlie. Det har väl gått ganska bra, jag försöker att inte tänka på honom allt för mycket, vet ju att han har det bra med min syster Sarah just nu.

Men redan har det blivit strul. Jag hade planerat allt och gjort ett schema hur de skulle byta av varandra, men min sambo hade missuppfattat och inte alls planerat att ha honom imorgon kväll när min syster är i skolan... Mina föräldrar är också upptagna så nu måste jag kolla med Sarah hur länge hon är borta och se om det löser sig ändå. Jag vill ju inte att han ska vara ensam allt för länge...

Att åka till London borde ju kännas kul, men jag vill inte alls åka. Av flera anledningar egentligen, dels för att min sambo inte kunde följa med, som det var planerat från början, och för att jag fyller år imorgon och får fira min födelsedag ensam (jag ska dit och jobba) men mest av allt för att jag inte vill lämna Charlie.

Det är ju inte så att han måste va ensam men jag vet att min sambo kan bli trött på honom ibland, han ville inte ens ha hund och min mamma också, fast egentligen är de jättesnälla allihopa och jag vet att Charlie gillar dem och att det säkert komemr gå jättebra men tänk om hon glömmer bort mig medan jag är borta eller tror att jag har lämnat honom?? Separationsångest deluxe.... Haha...

Idag har jag iallafall bara njutit av att vara med honom, behövde inte komma till jobbet. Vi har varit ute i flera timmar och nu ligger han här och sover så sött.